Veckorna går fort här. London ska jag meddela vet inte var lugn är. Jag förstår vad min syster menar med att man är påväg någonstans hela tiden. Fast inte idag. Idag är vi hemma. Caroline's mamma och syster är här så Carro är iväg och bor på något hotell och äter god hotellfrukost. Lite smått avundsjuk där ja. Men jag och Eira har det bra. Jag är faktiskt väldigt nöjd med mitt val av att bo med Eira. Det är ganska sjukt. Först bodde jag med Karolina. Efter att bara ha känt henne i två år i princip flyttar vi ihop i en liten etta! Haha då måste man verkligen vara bra kompisar för att orka med varandra. Jag tänker ofta tillbaka på det och funderar kring hur det faktiskt funkade? Anledningen: hon är bästa kompisen. Så är det bara. :) Saknar min Karolina enormt mycket. Min andra halva. Hon lever mitt andra liv. Det säger jag alltid. Det jag inte kan göra just nu, för att jag går här på Urdang och förverkligar min ena dröm, det gör Karolina. Hon ska ut och resa, se världen.
Iallafall tillbaka till Eira. Det var egentligen inte för än i 3an som vi blev riktigt bra kompisar. Och nu bor vi ihop i London! Hon är fin iallafall. Vet när man behöver space och när man behöver sällskap. Oftast är det ju sällskap. Jag skulle aldrig kunna bo helt själv. Haha hade blivit deprimerad eller nåt. Behöver ha någon att bara hänga med ;)
Idag är det 12.11.11. Igår var det 11.11.11. Det var coolt. I skolan hade man tyst minut kl 11.00 för alla soldater som dog under första och andra världskriget. Mitt under performance jazz och discodans till boogie wornderland (!) så gick signalen för att det var dags att vara tyst. Och då stängde jag ögonen och bara tänkte på allt man är tacksam för osv. Kelly vår lärare berättade en historia för oss. Hennes morfar var med under andra världskriget och han var del av en "crew" på ett flygplan. 2 plan (hans och ett annat) hade landat på ett fält. Bara ett av flygen gick att lyfta igen och de båda "crew"-en singlade slant för att se vem som fick åka. Hennes morfar fick inte det. Alla som var på det planet som lyfte dog. Så pågrund av något så litet som singla slant lever hon idag. När man tänker så är nog alla här pågrund av så små saker. Hur lite makt man har över sitt eget öde egentligen. Oj nu blev det lite djupt kanske. haha
Eira spelar Church med T-pain och jag filosoferar? Ibland kan man ju undra..
Puss och kram
No comments:
Post a Comment